Att flyga på orosmoln

Det är mycket att tänka på nu när slutet på kursen närmar sig och med den jul, nyår, bäbis och andra saker. Jag har en hel del problem med min vårtermin. Det kan hända att jag inte kommer in på Sociologi B p.g.a. att allting inte är rättat och klart. Det är inte ens säkert att jag blir godkänd på allting. Men jag håller tummarna och försöker vara positiv, även om jag misslyckas rätt miserabelt och är ett enda stort orosmoln med alla jag försöker umgås med.
  Vi hade Luciakonsert i söndags och igår var det köravslutning och vi åt julbord hemma hos Marie (vår körledare). Det var supermysigt! Jag kände en fläkt av julstämning, nu är den dock översköljd av oro för studierna, men det var trevligt så länge det varade.

 Jag och Nene reser hem den 23:e och håller tummarna för att inget går fel, som att SJ välter p.g.a. 2 mm snö. Fast det ser knappast ut att bli någon snö ännu på ett tag. Kanske vi får dras med en lång och kall vår?
  Nyårsfirandet är också ambivalent. Å ena sidan ska LiLLan, mamm och Skrållan vara i Åbo för undersökningar och undrar om jag vill fira med dem på hotell, å andra sidan så har jag och Nene redan planerat att fira nyår i Örebro, krascha en av Beas kompisars nyårs-/inflyttningsparty och se på fyrverkerierna vid Örebro slott. Båda alternativen känns viktiga. Jag måste fundera lite på det.

Nu ska jag laga köttfärssås innan min köttfärs blir dålig.

Pax et Bonum
Erin <3

Vinterbarn

Väntad till den 11:e februari, mitt älskade syskonbarn! <3 Saknar ord för att beskriva hur jag känner. Hjärtat sväller och värker och jag är så glad för LiLLans och Alex skull. Kan jag ens kalla dig för LiLLan längre? Nu när du ska bli mamma, min älskade älskade syster? 

  Och du, lilla vinterbarn, har varit älskad sedan första stund. Vi längtar efter dig! Jag lovar att vara där för dig för resten av mitt liv. <3

Älskar dig <3

Det blåser på månen

Månen lyser starkt ikväll. Själv känns det som om mina fötter knappt nuddar marken när jag går. Kan ha att göra med att jag glider fram på frostad asfalt. Men det kan också ha att göra med underbara nyheter som jag fick hemifrån idag. Skratt, hjärtklappning och svaga knän och många glada röster genom telefonen. Det skulle vara att jag grät också så skulle allting vara precis så smörigt som det går att bli.

Tre månader, kanske bara två, eller en och en halv. Jag vet inte. Vad spelar det för roll? Bara jag är där. Jag kommer alltid att vara där.

Jag äter glass och skriver i min dagbok. Det första glada inlägget på länge.

Dagens nyhet. Månadens. Årets. Kanske största nyheten sedan jag började gymnasiet.

Vintern är inte så mörk längre. Vad har jag att vara ledsen över mer? Mitt blod brinner, mina kinder hettar och jag skrattar till utan anledning lite då och då. Vintern är vacker. Jag längtar till jag får komma hem.

In winter fire is beautiful
Beautiful like a song
In winter snow is beautiful
All of the winter long

And you little son come safely home
Riding the tail of the wind
May you always come this safely home
In winter, fire and snow

The days grow dark uneasily
Darker and darker still
And you have gone to carnival
And I feel the winter chill

But you little son come safely home
Riding the tail of the wind
May you always come this safely home
In winter, fire and snow

In winter fire is beautiful
Beautiful like a song
In winter snow is beautiful
All of the winter long
All of the winter long

Pax et Bonum
Erin

Juletid, rulla runt och lid

Well. Och så var den tentan över. Jag satt från 14:15 till 16:30 och efter bara två sidor så började jag se suddigt. Igår kom dessutom resultaten på hemtentan (ett paper där vi skulle skriva om tre gubbar och motivera varför vi valde just de gubbarna och inte tre andra gubbar och varför vi just valde bort de andra gubbarna och gubbar gubbar gubbar). Fick mitt första VG för den här terminen. Har inte varit på hugget tidigare i höst och jag var DEFINITIVT inte på hugget när jag skrev hemtentan, men tydligen så är jag en sådan där riktig konstnärssjäl som måste våndas för att arbeta bra. Kanske tentan gick bra då isf?

Ska försöka komma i julstämning innan julen faktiskt kommer. Det är ingen snö och jag har inte julpyntat min lägenhet för jag har inget julpynt. Därför tänkte jag införskaffa lite krims krams nu i helgen och städa upp lägenheten och lyssna på julmusik och allt det där. Snön kan jag inte rå på, den får komma när den kommer. Kyligt är det iaf. Och mitt element vid datorn fungerar dåligt. Åh! Nu känner jag mig sådär lagom redo att våndas och göra något bra av det! Kanske jag lägger om hela stilen i lägenheten, möblerar om och skaffar en chihuahua nu när jag ändå känner att jag lider lite?

Dessutom känner jag en liten förkylning krypa upp i halsen. Kanske jag får en sexig jazzröst och sjunger asbra till Lucia-konserten nästa vecka? Eller så gör jag solokarriär och blir världsberömd! En stjärna är född!

Hela världen ligger för den lidandes fötter! Jag fryser förresten om tårna!

Pax et Bonum

Erin <3

Tjoflöjt, du är en åsna, Erin!

Sedan förra inlägget har jag lugnat ner mig lite. Mest genom att inte dricka kaffe och kanske för att jag körde slut på all ångest för en månad den där kvällen. Jag ska fortfarande fixa mediciner åt mig dock, för det är helt löjligt att låta bli när jag nu uppenbarligen inte klarar av min vardag ordentligt.
  Inlägget får stå kvar, för fuck att jag inte ska få skriva av mig på min blogg när jag mår dåligt. Uppmärksamhet är en sak (jag delade det inte någon annanstans så det var bara de som håller koll på min blogg regelbundet som såg det ändå, vilket inte är speciellt många), att känna att jag har rätt att uttrycka hur jag känner utan att aggressivt ge mig på alla jag känner och säga att jag mår dåligt är en annan sak. På något sätt känns det bättre om folk vet hur jag känner utan att jag ska behöva förklara det direkt.

Idag blev jag klar med paper-uppgiften (även om den inte är speciellt bra), jag ska skicka in den via Urkund ikväll och så hoppas jag på det bästa.
  Ska iväg på körövning om ett tag och funderar på om jag ska gå eller ta buss. Jag skulle behöva en frisk promenad, men det är så äckligt kallt ute. Det lutar åt att jag går dit och tar buss hem. Vi övar inför Kulturnatten och Lucia just nu och jag måste säga att julsångerna den här gången är svårare än tidigare. =P Bered en väg för Herran är galet jobbig och mellanstämman på Jul jul är inte heller så lätt att komma ihåg. För att inte tala om Gläd dig du Kristi brud. 
  Men det är bra att sjunga. Det ger en energikick som jag nog behöver just nu.

Jag har svårt för att slappna av har jag märkt dock. Försöker teckna och se på anime, men det fungerar liksom inte. Äter väldigt dåligt också. Inte onyttigt, men väldigt lite och jag vet att jag inte borde göra det. Ska försöka ta mig till gym också, men Nenes tatuering hindrar henne från att komma med och jag har svårt för att motivera mig själv att komma iväg själv. Har extremt dåligt samvete över det också... Men vad gör en? Jag menar, det är svårt för mig att ens komma upp på morgonen numera, så hur lätt är det att tvinga mig själv till gymmet där det finns en massa människor? Jag orkar knappt gå på föreläsningar för att det finns folk där.

Nå, nog om mina neuroser för ett tag nu. Ska strax börja packa ihop för körövning och så tjoflöjt, iväg med dig din åsna!

Pax et Bonum
Erin <3

2014-11-08

Allting känns rätt jobbigt just nu. Jag försökte. Jag försökte verkligen. Men jag kan inte. Jag trodde att jag var stark nog nu, stark nog att sluta med medicinerna. Stark nog att sluta ge upp inför knuten i bröstet och hjärtat som slår upp mot min strupe och täpper till andningsvägarna. Stark nog att ignorera rösterna i bakhuvudet som säger hur jag ska tolka allting alla säger negativt. Stark nog att vara positiv.
  Men jag orkar inte. Kroppen skriker på mig, min själ skriker på mig och det känns som om hela världen skriker på mig.
  Jag känner att jag måste vara stark nu på ett helt annat sätt än jag någonstin tidigare behövt. Jag bor ensam, långt hemifrån, att få tag på mediciner här tar evigheter och jag har studier som numera faktiskt kommer att avgöra hur mitt liv kommer att se ut. Kapitulerar jag nu så kommer jag aldrig att klara av det. Jag kan inte vara svag på samma sätt som jag kunde i gymnasiet. Jag kan inte ge efter för skrikandet.
  Förra året klarade jag mig. Jag mådde inte bra hela tiden, det gör en aldrig om en nu har årsrelaterad depression, men jag klarade mig. Men det här är annorlunda, det här är tiderna innan jag åt mediciner om igen. Jag känner samma hopplösa avgrund bita mig i anklarna. Den suger ner mig, bit för bit. Det värsta är när jag förstår hur irrationellt mitt beteende är, jag vet att det är fel, men det är som om ångesten får ett helt eget liv när den tagit fäste. Den anfaller så snabbt och så kraftigt att jag inte hinner motarbeta den. Min hjärna slutar fungera och rötan sätter in, snart ruttnar förnuftet bort helt och allt som är kvar är skräcken, paniken och den irrationella förtvivlan över hur mitt liv ser ut, hur jag ser ut, inåt och utåt.

Jag har skrivit och begärt hjälp från vårdcentralen, men vi får se. Kanske jag bara inte är stark, kanske jag aldrig varit det, kanske det aldrig var meningen att jag skulle vara det. Jag har bara ingen annan utväg. Skam och stolthet är kanske det enda som hindrar mig från att ge upp. Kanske stolthet är den enda styrka jag hade. Att ge upp och strunta i allting. Tanken på det skrämmer mig till att fortsätta. Även om jag sliter sönder mig själv inombords.
  Jag fortsätter. Biter ihop och fortsätter. Men hur länge orkar själen hålla ihop?
  Jag har stött på de flesta former av hjälp. Den som tröstar, den som blir arg, den som försöker peppa, den som försöker resonera, den som försöker förstå, den som har varit med om samma sak, den som bara finns där.
  Jag önskar att det hjälpte. Det gör jag! Och jag har försökt! Jag försökte verkligen!
  Men nu måste jag ge efter och be om hjälp istället. För jag har försökt ensam så länge nu, men det fungerar inte. Ända sedan i våras har jag försökt, men själen orkar inte mer och kroppen skriker för högt. Det hjälper inte att försöka förneka att en mår dåligt. Det hjälper inte att undanhålla det för att en inte vill lägga bördan på andra. I längden så hjälper det inte. Det håller aldrig att förneka det.
  Därför lägger jag mig ner och ger upp.
  Bara en liten stund.
  Imorgon försöker jag igen.
 
Jag har tvätt i tvättstugan. Så jag torkar ögonen, borstar håret och drar efter andan, jag kan släppa taget om förnuftet senare. Jag kan inte bara lämna tvätten att mögla.

Pax et Bonum
Erin <3

fanvafult

Well, heya, det finns alltså en blogg som ska handla om min vardag. Men det är verkligen inget intressant att prata om just nu. Jag verkar ha sjunkit ner i någon form av svacka och är för det mesta trött och omotiverad. Förhoppningsvis lyckas jag peppa upp mig nästa vecka. Ska städa, tvätta, gymma, läsa, plugga och söka upp en tatueringsstudio. Imorgon är det måndag, så varför inte göra imorgon just den måndagen då en går in för förändring?

Jag och Diktatorn har förresten börjat ladda upp bajs på vår gemensamma YouTube-kanal fanvafult. Det är ännu bara några osäkra första steg, men så småningom lär vi väl få ihop något. Diktatorn (Äh, vafan, Nene får det fortsätta vara... xD) är redan bekant med hur en klipper ihop videos, lägger över ljudklipp o.s.v. så om vi bara fortsätter och finner vår inspiration så kommer det snart se rätt bra ut. ^^

Som sagt har jag varit lite hängig den senaste veckan, men planerar att rycka upp mig. Jag hatar när det börjar bli vintern. Mörkret och kylan gör allting så mycket svårare och mitt humör går i botten. För att fördriva tiden har jag mest tittat på gameplays och ätit kärleksmat, men det får jag lov att sluta med nu. Skärpning, Eri! Aglabalarghl!

Det var allhelgonahelg nu och jag (som är snål och tråkig) hade inte planerat att fara på något party. Så jag köpte lite cider och såg på "Felix Recenserar" och Mumin med Nene igår istället. Fuck yeah! Living the life! Hon har btw tatuerat sig igen! En bläckfisk med stormhatt, monokel och en tekopp i handen. Den är asfin, men hennes arm är fullständigt död och hon är asparanoid hela tiden för att hon ska göra något fel och typ få armen infekterad köttätande bakterier. xD Så nu när den blev så fin är jag rätt pepp på tatuering också, men jag har ännu ingen aning om till vilken parlor jag ska gå... Jag söker efter någon med asbra linework som kan immitera andras illustreringstekniker på pricken. Men jag ska gå runt lite. Då kanske jag äntligen kan sätta sprätt på tatueringspengarna jag fick av alla i födelsedagspresent. ^^

Pax et Bonum
Erin <3

Dumb dumb

Well, I am a dumb dumb...
  Vår tentaskrivning har ändrats så att de som har efternamn som börjar på A-J skriver i en sal och resten i en annan. Jag checkade vilken jag skulle skriva i och kom nöjt fram till att "Ah, well, 'E' ligger ju på A-J sidan, så ingen ändring där!". Sen dubbelcheckade jag igår. Jodå, det var fortfarande 'E' i sal L001. Idag (tentadag) kikade jag en gång till och kom ihåg att mitt efternamn inte alls börjar på E utan på G och nu känner jag mig extremt dum. Iofs ändrades inte salen för det, men det kändes ändå löjligt om jag dykt upp i fel sal i sista sekunden idag. OM d.v.s....
 
På lördag har Vox Nikolai fredskonsert och jag har inte hunnit gå på några körövningar på nästan en månad, så jag avböjde den här gången och tar nya tag nästa vecka då vi börjar öva inför Kulturnatten, I suppose.

Att dricka kaffe och äta en muffin på morgonen är inte helt fel, även om jag borde äta rågbröd och frukt för att hålla magen i schack. Men jag får någonting i mig iaf. Så tyst!
  Jag ska skumma igenom böckerna igen nu innan jag ger mig iväg och så ska jag lyssna på "Crazy la Paint" och "Shangri La" (<-- trigger warning, blood and guts, ugh, se denna version istället ifall ni bara vill höra låten och inte se för mycket av det blodiga sammanhanget). Jävligt underlig kombination, men båda låtarna gör mig väldigt peppad (även om Shangri La är Corpse Party musik xD).

Pax et Bonum
Erin <3

Pasta cannella

Hemma i Örebro igen! Hade det superskönt hemma. Åt god hemlagad mat och blev bortskämd.

Det mest fantastiska var dock ankomsten till terminalen. Jag var fullt beredd på att behöva gå ut och söka upp mamm vid bilen som vanligt, men så ser jag LiLLan, Bror, Ajy, Jens, Lion, Skrållan, mamm och Teddy stå och vifta med regnbågsflaggan, en banderoll som det står "Välkommen hem!" på och så har Jens också en liten rosa ballong med mitt namn på. Jag blir helt paff, fullständigt oförberedd var jag. Sedan måste jag gå runt och krama alla medan Skrållan kom up close och filmade hela spektaklet. Jag har inte vågat se filmen ännu eftersom jag säkert skulle bli helt "Omygod I look so stoopeed!" och så skulle jag inte vilja tänka mer på det. Men nu har jag det i minnet och jag kommer gotta mig på det i månader framöver. <3
  Jag, LiLLan, Ajy, Jens och Bror for ut på äventyr. Vi planerade Indigo, men av någon orsak var det stängt. =< Så vi for via Ajys lägenhet efter Vodka och campade sedan hos Bror med spel till sent på natten. ^^

Sedan var det allmän fest på lördagen. Vi drack, pratade, rökte i växthuset och hade t.o.m. en fontän. Jag tvingade alla att gratta mig på 22-års dagen vid 12-slaget och några timmars idioti och drickande senare åt jag en rullkebab innan jag gick hem till Ajy och ringde en taxi hem. ^^

Dagen efter (d.v.s. min födelsedag) sov alla utom jag till efter 10 på förmiddagen. Jag hade ett litet maskineri inombords som brummade och fick alla mina inre organ att skälva som asplöv, men en hel del vilande, rostbröd med apelsin- och russinmarmelad, kaffe, huvudvärkstabletter, tuggtabletter mot halsbränna och en liten bakisgrotta jag byggde åt mig med täcke och kuddar, så var allt tipp topp. ^^

For hem på måndagen med Eckerölinjen och såg fina höstscenerier hela vägen från Grisslehamn till Stockholm. Borde söka upp Estuna runt hösten, de hade verkligen supernice skog där!

Idag var det seminarium! Det gick sådär. Jag är förkyld och var både blöt, kall och aningen borta i huvu. Godkänd blir jag allt, men det kändes som om jag bara ville slå mig själv hårt i huvudet med en pulpet efteråt.

Nu är jag hemma. Åt just en skål spaghetti med kanel. Det var det jävligaste jag varit med om. Men en kastar inte bort mat!

Borde plugga... Men det gör jag inte! =D

Pax et Bonum
Erin <3

Grönsaken är död, länge leve grönsaken!

Jag kommer ihåg grönsaken som började Ålands Lyceum för 6 år sedan. Den var en mosig och skör sak som gömde sig bakom senapen längst bak i kylskåpet. Bortglömd och illaluktande. Men den fick vänner. Jodå, några stycken riktigt fina skivor fräsch frukt och många andra. De smittade nog ner grönsaken lite med sina stärkande kemikalier deras omgivning besprutat dem med, för grönsaken började må mycket bättre, till och med bra. Grönsaken gick ut Åland Lyceum med hyfsade betyg. Språk (förutom engelska och modersmål) och matematik drog ner på betygen, men det gjorde inte så mycket.
  I Örebro bodde några fräscha produkter som grönsaken tyckte om och dessutom hade universitetet där ett bra utbud vad gäller studiemöjligheter. Grönsaken är inte van vid att vara självständig och känner sig osäker på framtiden och på sig själv. Speciellt osäker vad gäller dess egna förmåga. Men när en väl står inför avgrunden finns bara två alternativ, att en hoppar och faller eller lär sig flyga. Att flyga är svårt eftersom en inte använder sina vingar så ofta. De skrumpnar lätt ihop på ens rygg och blir svårare och svårare att komma i kontakt med. Men ibland breder de ut sig och kan plötsligt bära en. Grönsaken flög och landade. Och efter ett år känner grönsaken på sig att den kommer att klara sig hur bra som helst. Bara den får lite hjälp ibland och lite kärlek från andra, fräschare kylskåpskompisar.
  En dag kanske grönsaken slutar vara en grönsak. Kanske grönsaken hela tiden varit en tomat. Och tomaten är ju egentligen en frukt. Kanske kan detta identitetsförvirrade salladstillägg lära sig att leva bland frukterna i deras blommiga, soliga värld. Kanske.
  En dag kanske jag inte ens är en liten mosig tomat längre. En dag kanske jag är en riktig människa. En människa som inte behöver tänka igenom allt den skriver och säger och därför lätt tänker för mycket och blir awkward. En människa som inte bryter ihop så fort den ser andra människor ha kul för att den inte känner sig som en del av gruppen längre. En människa som inte hela tiden tror att andra stör sig på den. En människa som tror att den kan få ett bra liv trots att det inte blir exakt så som den drömt om. En människa som kan utveckla värdefulla och djupa relationer igen.

Jag har bestämt mig för att bli en människa igen. Jag orkar inte vara en möglig tomat längre. Det är utmattande att vara rädd för sina egna vänner, rädd för sin egen familj, rädd för sig själv. Så jag tänker inte vara rädd längre. Jag tänker vara modig. Jag tänker sluta gråta som om det vore min sista dag i livet. Jag tänker istället älska allt och alla som om det vore min första dag i livet.
  Och då kanske allting blir bra igen.

Pax et Bonum
Erin <3

Tarmmaskar i Tybble

Hösten är mitt upp i sin finaste skrud. Solen sken idag och höll en varm utomhus. Jag gick till Idrottshuset och fotograferade Diktatorns första hemmamatch för säsongen. De förlorade iofs med 3-0, men de spelade ändå rätt bra. Imorgon är det ännu en match och jag lovade att fota då också.

Nästa vecka är det seminarium på onsdag och sedan far jag hem över min födelsedag. Tyvärr ger det mig väldigt lite tid att förbereda mig inför tentan om två veckor. Och jag kommer inte hinna vara med på nästa konsert med Vox Nikolai även fast jag älskar körsjungandet och värderar det högt. Gymmet får också vänta tills efter tentan.

Jag är lite tjurig dock. Jag beställde all min kurslitteratur från campusbokhandeln, men eftersom de har stängt hela nästa vecka av orsaker de inte delat någonstans jag sett, så kommer jag inte kunna hämta ut dem förrän jag kommer hem efter min födelsedag. Jag kommer då att bara ha 4 dagar på mig att plugga som vanligt, men jag hade planerat att börja typ nu... Jag har betalat för böckerna men kan inte hämta ut dem.

Annars är det lite oroligt här i Tybble just nu. Det har skett en serie överfall här runt universitetet och där nära Diktatorns lägenhet. Det är två gärningsmän som oprovocerat sparkar folk av sina cyklar och misshandlar dem och sedan springer därifrån. Offren är av olika kön, anfalls mitt i vardagen eller på helger och inget stjäls och ingen har blivit våldtagen. Det är alltså våld för våldets skull. Igårnatt var det en tjej som fick sin cykel påsparkad av två killar iförda hoodies, men hen cyklade så fort att cykeln inte for omkull. De skrek: "Du kom undan!" efter hen och även fast polisen blev larmad och sökte igenom området med hundar så hittades ingen misstänkt.
  Det är obehagligt att gå hemifrån Diktatorn sent på kvällarna då en vet att de här idioterna är lösa.
  Jag går omkring och tänker: "Om jag bara råkar ha en mattkniv med mig efter att ha varit hos Diktatorn och skärt pumpor så kan inte farbror polisen knipa mig för att en av våldsverkarna har ett blad i knogen...?"
  Våld är aldrig lösningen, men jag tänker inte hamna på sjukhuset med hjärnskakning och brutet näsben bara för att en inte ska bruka våld. Om jag blir anfallen av två tarmmaskar som tror de är så jävla tuffa och kan anfalla precis vem de vill så har jag väl ändå rätt att skydda mig själv från att bli skadad? Eller?

Nå, för att lugna ner mig ska jag se på Mumin och dricka te.

Pax et Bonum
Erin <3

Sunafukin no Taibidachi

Funderar på att flytta över till blogg.se. Jag älskar min blogg, men problemet är att det finns ett begränsat antal bilder en får lägga upp och det är mycket som inte fungerar som det ska. Då skulle jag kunna be Diktatorn om hjälp. ^^ Hon är fin på det där med bloggdesign och htlm. =3

Tankeprocessen runt min Snusmumrik-tatuering är i full gång. Jag fick ihop en sketch på några minuter som blev överraskande bra.

Jag ser verkligen fram emot att börja jobba med den. =) Den kommer absolut inte vara i färg, bara svarta streck, ingen grå skugga. Det kommer säkert ta jävligt länge och kosta skjortan, men det kommer den vara värd. Den ska hänga med för resten av mitt liv och påminna mig om hur viktigt det är att vara självständig och älska livet, musiken, ensamheten och att leva i nuet. Snusmumriken har alltid varit en av mina favoritkaraktärer någonsin, av alla. Toppar t.o.m. Merlin från "Svärdet i stenen"! 

  För att ära Tove Janssons geni kommer jag försöka knuffa illustreringstekniken åt hennes håll. Siluetten är ifrån animen, men jag vill så gått det går försöka efterapa Toves illustrationer i stilen.

Men nu har jag inte tid att tänka på tatueringar! Ska försöka trycka ihop materialet till uppsatsen jag och Kristin (en av mina kursare) ska skriva tillsammans den här veckan, men start imorgon. ^^ Ska dessutom in till Campusbokhandeln och hämta ut mina böcker för den här kursen. 

  Så nu tar jag Internetledigt för kvällen. 

Pax et Bonum

Erin <3

Hum dum diddelidum

Kom just hem från en trevlig förmiddag med Bea! Vi såg på "Mumin(familjen) på Rivieran", baserad på serierna av Tove Jansson. Tecknestilen var väldigt fin och den var Tove Janssons illustrationer trogen. Musiken var också mysig. Den började ca. 10:10, så fick hasa mig upp vid halv 9 tiden för att inte försova mig och sedan hasa mig in till stan. Men det var det värt. Efteråt tog vi en fika (jag lunch) på Espresso House och så travade vi hem till henne och jag fick en massa Muminavsnitt på sticka av henne. ^^
  Så idag blir det städning och Mumin i bakgrunden! =D D
  Det behövs...

Sådär annars är det väldigt vackert höstväder. Löven bara faller och faller och faller och det är asmysigt. Egentligen skulle jag vilja gå på en lång promenad, men det är röd vecka och långa promenader är uteslutna för mig. =/ Ska dock ändå på gym imorgon! Ska de' va' så ska de' va'!

Pax et Bonum
Erin <3

Önskelista

Hösten har kommit till Örebro. Och snart är den över. Det går fort. Årstiderna bara susar förbi. Men jag mår relativt bra just nu. Planerar tatuering och önskar mig därför bara pengar i födelsedagspresent. Det behövs inte mycket, många bäckar små, ni vet. Det ska bli en Snusmumriken tatuering som jag velat ha i några år nu. =) Har alltid vetat att jag ska tatuera mig, men motiven har ändrats genom åren och nu börjar jag känna mig mogen nog för att våga mig på det.
  Diktatorn vill ha en bläckfisk, den kommer att bli så jävla grym! Jag funderade på en av mina favoriter för mig själv, men jag vet inte om det vore värt det. xD Kanske om jag tog bort texten. Men en ska inte enbart gå in för en tatuering för att det är roligt eller snyggt sådär i allmänhet. Det finns så många många MILJONER snygga idéer till tatueringar. Enligt mig måste en kunna skilja mellan det som är snyggt på någon annan och det som är snyggt på en själv och enligt mig ska alla tatueringar ha någon form av personlig betydelse för en själv. Det behöver inte vara djupt eller speciellt personligt, men inte skulle jag skaffa en fågel bara för att jag hittar en assnygg fågeltatuering. Det måste klicka till inombords och idén ska sedan följa med en och växa med åren och inte minska i betydelse. När det gått ett tag och det ännu känns som en bra idé så kan en börja planera det.
  Ska med Bea på bio på söndag förmiddag. Det är den nya Muminfilmen då de är på Rivieran. Den är baserad helt på serierna och jag älskar just den serien. ^^
  Har ett paper att skriva till den 13:e ungefär och sedan en grupphandledning den 15:e och så lämnas det färdiga arbetet in den 17:e. Så jag har börjat söka efter vetenskapliga artiklar som går att använda och kikar på kurslitteraturen som jag fått låna till den 8:e. Planerar att fara hem över min födelsedag en sväng.

Just nu tar jag det piano. Ser på "Dexter" och söker tatueringsreferenser. Är rätt avspänd, vilket är skönt.

Pax et Bonum
Erin <3

Bloglovin'

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/2472920/?claim=3xpe757yq7h">Följ min blogg med Bloglovin</a>

Okay, så jag har haft mitt Bloglovin konto kopplat till eringaddnas.blogspot.com istället för erinidamaria, men nu ska det vara fixat.

Hade första föreläsningen för delkurs 2 idag vilket var intressant, men exakt samma sak som vi fick hällt över oss på Vetenskaplig baskurs, fast inte i lika stor detalj. Vilket jag kommer att påpeka för de som sköt ner min ansökan om tillgodoräkning så fort jag samlat mod till mig att vara lite uppkäftig. ^^

Lagar ugnsrostade grönsaker med kyckling och ser på "Criminal Minds". Kunde ha varit värre. ^^

Pax et Bonum
Erin

Off to The Planet

Så! Nu är första tentan för denna kurs höst över och fyfan vad det sög. Jag har inte känt mig såhär off my game på evigheter. Det beror antagligen på att jag inte skrivit essäfrågor för hand på snart ett år, men ändå! Det här är ju löjligt!
  Det blåser duktigt idag. En enorm pilgren hade blåst rakt över cykelvägen när jag var på väg hem och alla bara cyklade runt den. Jag var så arg redan att jag lade ner min totebag och slängde grenen åt pepparn. Kände mig stark och mäktig och gick hela vägen hem med Rob Zombie i öronen.
  När jag kom hem hade jag brev i postlådan dock. Mitt tvättkort hade kommit (det gamla hade slutat fungera) tillsammans med en räkning på 100 kronor för att de har värdelös teknologi som går sönder. Tack för den. Och så ett informationsbrev där de säger att de delar ut routrar till lägenheterna på Studievägen 18. Jag trodde att jag skulle börja bita på naglarna igen, så frustrerad blev jag. Jag har inte hört ett ord från dem angående deras "undersökningar" av varför min elräkning var så ologiskt hög heller... Go figure.
  Och eså ett mail där det står att jag inte får tillgodoräkna nästa delkurs om vetenskapsteori för att "den kunskap ni nu kommer att få är en annan form av kunskap, den är mer kopplad till metod och vetenskapsteori mer konkret".  Hur mycket mer konkret än 30 högskolepoäng kan det vara?! Jo, hela 6 HÖGSKOLEPOÄNG och 3 tunna böcker om vetenskapsteori! Yaerghsdklfsjlösjlfköjjdgölaskdf

Nu tänker jag dock trösta mig genom att gå och äta på The Planet med Diktatorn.

Erin out.
Beep boopbpoepbopop.

Erin.exe is not available at the moment beep bop beep

Jag ska aldrig lova mig själv att börja skriva regelbundet, det blir bara jobbigt när jag inte kan hålla det.

Nu är jag i vilket fall tillbaka i Örebro och studierna har börjat. Sociologi A är hektiskt och jag har inte hunnit finna mig tillrätta i pluggandet ännu och nu på fredag är det redan första tentan. D=

Men! Jag har börjat gymma! 2 gånger i veckan åtminstone! Och det måste jag säga är en bedrift för mig. Jag har alltid varit självmedveten och rädd när det kommit till fysisk aktivitet. Mycket av den värsta mobbningen mot mig under lågstadietiden var i fysiska sammanhang som fritidsaktiviteter och gymnastiklektioner, så en kan väl förstå att jag utvecklat en viss fobi för det. Det blev inte bättre av att jag alltid sög och hade asdålig kondition.
  Men nu så lyckades Diktatorn övertyga mig om att komma med och testa. Hon har uppmuntrat mig enormt mycket trots att jag varit lite gnällig och har gett mig vägledning och tips när det kommer till träning sådär i allmänhet. Ett plus är att hon har läst Folkhälsokunskap på universitetsnivå ett par år. ^^ Jag har gymkort för gym och gruppträning året ut och har gått i snart en månad. Det märks lite på styrka redan och även om processen kommer att bli långsam och kräva både pengar, tålamod och beslutsamhet så vet jag att jag kan fortsätta! Ska bli spännande att se hur jag kommer att må psykiskt inom ett halvår.

Just nu så har sensommaren slagit över i höst på riktigt och det börjar bli rått i lägenheten utan värmelementen på. Idag har varit jobbigt p.g.a. kylan eftersom mina fötter hela tiden signalerat ett kommande sendrag, men hittills har jag kunnat förebygga det med strumpor, tigerbalsam, filtar och fårskinn. Jag har läst snart all kurslitteratur inför fredagen och även om jag inte kan allting utan och innan direkt så känns det som om jag kan överleva till nästa delkurs (som jag hoppas få besked om att jag kan tillgodoräkna).

Ska dock fara på körövning imorgon trots tenta på fredag klockan 14:15 eftersom en inte kan leva på skolarbete allena. En måste få en endorfinkick då och då och eftersom jag sparar gymmandet till helgen så får sången bli mitt energiutlopp. Tyvärr har kören minskat sedan våren och jag hoppas på att flera kommer med innan Lucia åtminstone!

Här är förresten en länk till Song for Mandela konserten som vi hade i Olaus Petri-kyrkan för någon vecka sedan! =D

Pax et Bonum
Erin <3

Larwen

For på Kjellkväll hos Bror efter sista jobbpasset igår. ^^ 'T was amazing. Jag drack aningen (var ensam om det dock, lite pin) och var lite på tallen när vi kom hem klockan 12. LiLLan hoppade i duschen och jag tyckte att det var en fantastisk idé att gå på promenad.
  Jag gick min vanliga runda längsmed Bartsgårdavägen och kom till min vanliga vändpunkt. Men då kändes kvällen för speciell och jag hade så mycket ork kvar, så jag bara fortsatte. Jag gick mitt på vägen och lyssnade på "Come Little Children" cover av Kate Covington. Det blev mörkt och dimman svämmade över vägen och nymånen lyste gul, rådjuren och mårdhundarna skällde och allt kändes så bra. Jag saknade någon att dela det med, men samtidigt så är det aldrig samma sak att gå med någon annan. Ibland kan tystnaden vara bra. Jag började gå hem först när jag började känna av ett skavsår som uppstått p.g.a. fukten i kombination med den långa promenaden. Jag var i Ödkarby i Saltvik när jag vände tillbaka. Det var en ordentlig promenad och jag var hemma först halv 5 på morgnen, men det var det värt.
 
Idag kom morbror Andreas med Larwen (mina kusiner Lara och Arwen) för att stanna i några dagar. Arwen kan inte sluta säga att vi är kusiner och det är adorable, hon är så stolt. Jag och Skrållan följde med dem till Prästö och simmade lite. Jag hade bara planerat att sola och hade inga badkläder med mig, men likväl var jag ute med vatten upp till bröstet och lekte med Arwen och Skrållan.
  Sedan har det varit ett väldigt liv (i min värld d.v.s.). Jag är inte van vid småbarn här hemma, så jag är helt slut. Och katterna har ju flytt fältet.
  LiLLan är på Sottunga veckan ut och jag funderar på att fara dit någon gång under veckan också. Om det finns rum.

Pax et Bonum
Erin <3

Magnus-Maria, Mamma, Jag och Vi

Magnus-Maria... Jag och Magnus-Maria har haft ett andrahandsförhållande genom min mor i över ett år nu. Ett lite förvridet, förvirrat och inte helt klart förhållande. Men likväl en relation som påverkat mig.
  Min ljuvliga mor Katarina Gäddnäs har sedan många år tillbaka haft ögonen på denna egendomliga och lite mystiska människa från 1700-talets Föglö. För något år sedan blev hon kontaktad och ombads skriva librettot till en opera om denna Magnus-Maria, föglöflickan som häktades i Sverige och ställdes inför rätta för att ha klätt ut sig till man. På denna tid... ja, folk ville att hen skulle brännas på bål, hängas! Och allt för Magnus-Marias kärlek till musiken.
  Jag misstänker att min mor fortfarande skulle ha velat ge ut en roman om flamman från skärgården, men samtidigt så har jag sett hur hon brunnit för detta. De sena nätterna, de långa resorna, de svåra stunderna. Vi har varit där då hon frågat om vad som rimmar med vad, när hon förtvivlat över pengarna hon borde ha haft för att hinna skriva, när hon varit så glad och lycklig så att hon velat spricka, när hon varit salig över de underbara människor hon fått jobba med och nu slutligen följde vi med henne, i hennes nya Amazon-frisyr, till Alandica och såg hur Magnus-Maria fick åtta röster, åtta ansikten och fler sidor än vi hunnit komma underfund med.
  Operan var sprakande, full av liv, kreativitet och fantastisk kraft och passion. Jag har själv ännu inte hunnit smälta den. Därför har jag inte kunnat prata om den än. Och jag lär inte hinna innan jag ska iväg på jobb imorgon. Därför skriver jag det här till dig, mamma. Och till er andra som möjligtvis läser detta inlägg. För att ni ska förstå att jag bryr mig, tänker och reflekterar. Men jag har svårt för att tala om det. Än.
  Mammas relation med Magnus-Maria har gått upp och ner. Med intensivare och svalare perioder. Men det är aldrig över. När en väl öppnat ögonen för det Magnus-Maria står för så bär en alltid med sig en del av hen vart en än går. Min relation med Magnus-Maria har bara börjat och jag hoppas att jag aldrig släpper taget om vad det betyder för mig, vad det betyder för samhället.
  Tack, mamma. Tack alla som arbetat med operan. Tack för att ni jobbat så hårt för oss.

Alla bör se denna opera. Konservativ som öppensinnad. En behöver inte lära sig något nytt, känna något en inte känt förut. Men en kanske behöver bli påmind om den överväldigande känsla en får när en blir påmind om dessa frågor och hur mycket en brinner för dem. Innest inne.
  Att få vara den en är. Att få uttrycka sig själv. Att få älska. Att få leva.

Pax et Bonum
Erin <3

(Läs librettot före ni ger er in på själva operan, för konst i all ära, men jag har svårt för att förstå vartenda ord som ekar mellan väggarna runt scenen.)

I väntan på besked

I väntan på att mitt antagningsbesked ska komma in någon gång i eftermiddag planerar jag en solig dag med familj och vänner. =) Kag ska med mamm och LiLLan och titta på klänning till operapremiären på tisdag. Sedan är det tacokväll med Bror o. Co. =D Jag har ingen aning om hur man byter rad när man använde blogspot-appen så jag får lov att avsluta medan detta ännu är läsligt ^^

Biljettförsäljarn's Logg, vecka 25 - Hum dum diddelidum

Det är sviiiiinkallt i Långnäs. Vanligtvis så är jag ju hyfsat immun mot kyla, men inte idag. Nu sitter jag under täcket i sovrummet med en värmekudde över fötterna och ser på Markiplier plays The Cursed Forest. Jag har ännu ett jobbpass till mellan 21:15 och 21:45 som jag inte alls har lust med... =< Det blåser så hårt att mitt hår står rakt ut från mitt huvud och inte ens måsarna orkar flyga omkring.

Men annars har det varit en trevlig dag. =) Det är samma gäng som förra året på Ejdern så det är iaf några typer med i svängen som jag kan prata normalt med mellan varven. Och dessutom kom Tååfe och Jennie på besök direkt efter att 12-färjan gått. Jag var inte alls beredd på det och kastade mig runt halsen på honom. Sedan drack vi kaffi, åt muminkex och såg på roliga matkanaler på YouTube. ^w^

Efter sista passet gosar jag nog in mig fullständigt i sovrummet och kokar te åt mig. Det här är ju löjligt.

Pax et Bonum
Erin <3

En lång vecka

Det har varit en lång vecka för mig, familjen och släkten. Jag, LiLLan, Skrållan och mamm for upp till Vasa i onsdags för att vara med på sammos jordfästning torsdagen den 12 juni. Det var vackert och jag trodde inte att jag skulle gråta så mycket som jag gjorde. Än mindre inför alla i kyrkan då vi lade våra blommor och mamm läste sin avskedshälsning. Sammos syster sjöng och mamma sjöng och alla grät och det var hemskt sorgligt och vackert och efteråt var jag alldeles matt. Så jag och LiLLan klarade inte av att delta så mycket vid mottagningen i sammos lägenhet. Jag fick dock gå en sväng och bära in kaka till LiLLan.

Sedan for vi hem på fredageftermiddag. Jag och systrarna sov medan mamm körde. Det regnade och var lite kallt. När vi var i Åbo så blåste det såpass mycket att det fanns en chans att vi inte skulle kunna ta in i Långnäs och bli tvungna att följa med båten till Sthlm och komma hem först på lördageftermiddag. Vi hade tur dock och fick komma hem iallafall.

Vi bär med oss av sammo på många sätt. Mest påtagligt är just nu de fina små saker vi fick ta med oss som minnen. Jag kommer att låta burkarna från hennes kökshylla ha en alldeles speciell plats i min lägenhet hemma i Örebro och aldrig bära smyckena jag fått förutom vid lugna och fina tillställningar. Men de små böckerna, som eposet "Lady of the Lake", kommer jag att läsa flitigt.

Tack för alla fina minnen sammo. <3

Pax et Bonum
Erin <3

Biljettförsäjarn's logg, vecka 23 - Total Drama Harbor

Well, första dagen på jobbet kändes lite förvirrande, som den alltid gör. Dessutom så har det varit varmt. Men dagen gick utan större problem. Det slutade dock med att en båt som farit lite fram och tillbaka runtomkring i vattnena här lade an och mötte polisen.
 
... Och drog upp en body bag på bryggan.

Seriöst?

Ett lik?

På min första jobbdag?

...

Denna sommar lär bli intressant. Undras vilka äventyr som förebådas av en drunknad?

Annars känns det rätt bra. =) Ska se på Markiplier: Among the sleep och Ultimate Spider-man (jag älskar barnshower!).

Går sedan på en sen kvällspromenad när jag smält middagen.

Pax et Bonum
Erin <3

Tunika!!

Vill verkligen verkligen verkligen VERKLIGEN ha den här!!

http://indiska.com/se/Mode/Tunikor/AVIRA/p/1000003319450

Jag hatar att lukta diskvatten!

Okej, jag ger upp. Den här tentan kommer att gå på skit, jag har en j*vla tur om jag blir godkänd alltså. Jag kan bara inte koncentrera mig! Det är så mycket som snurrar runt i huvudet just nu. "Usch, vad tjock jag är... Måste börja springa i sommar!", "IMMA FRUIT NINYAAA!!", "Fan vad här ser ut, måste städa, de kommer ju för att kolla lägenheten på torsdag!", "Har jag packat allt jag borde ha packat?", "Shitshitshit, tågresan!!", "FRUIT NINYYYYAAAA!!!".

Dessutom tänker jag bara på sommar sommar sommar! Ska bli helt underbart att faktiskt få börja leva ut det! Hittills har jag bara pratat om det, men i slutändan ändå suttit inne och tittat på "Once Upon a Time" eller någon Cartoon Network serie... Men nu ska jag börja jobba på fredag, så jag får äntligen något att göra!

Idag har det regnat as och jag har slut på socker och vill dricka te...

Måste gå och lägga mig i tid ikväll så att jag orkar skriva tenta klockan 08:00 imorgon bittida... -__-

Men jag måste säga att jag är märkvärdigt lugn. Jag menar, går det inte nu så finns det ju omtentor. Right? Right!

Så nu ska jag läsa igenom Chapter Guidelines och sedan städa upp det sista i lägenheten och hoppa i säng!

Pax et Bonum
Erin <3

Sol ute men ej härinne, ej i hjärta, ej i sinne

Bloggandet är nog en sommargrej för mig... Jag kan liksom inte hålla igång den över vinterhalvåret, inte ens på våren. Får se om jag kommer igång nu när jag börjar jobba i Långnäs igen.

Egentligen borde jag plugga (har typ 500 sidor att pränta in i huvudet på 3 dagar), men jag blir distraherad av precis allt. 
"Oooh, Jelly Splash på iPhone!"
"Cappuccinoooo!"
"Nämen titta en brud som ligger och solar *creep-mode activate boop*"
"Jag borde föra över mina bilder från mobilen och kameran till den här nya datorn..."
"TUUUUUUUUUMBLRRRRRRR!"
"Nämen titta... JAG HAR EN FRIGGIN' BLOGG!!"

Well, jag lär nog bli godkänd tack vare förkunskaper, skillz och rent utav gissningar.
  Helst skulle jag vilja messa Kerenskij (Nene) och fråga om hon fortfarande är i parken och vill ha sällskap, eller så vill jag ut på en lång promenad på naturreservatet med bara musik och iPhonen (för kamerans skull). Men jag blir nog tvungen att fortsätta plåga mig igenom pdf-filen sida för sida...
  Hngh...

Pax et Bonum
Erin <3

 

Kreativt, Erin, wow.

Det töar som värst och jag har ännu inte varit och åkit pulka med Nen och Bea som vi planerat. =P Men det kostar att köpa pulka. Det finns tydligen ett ställe som påminner lite om Gnisten på Åland här i Örebro, vi hade planerat att fara dit på en Winter Wonderland dag som skulle avslutas med middag och flytande kärlek. Men att planera saker är sällan bra, inte för min del iaf. Det slutar med att inget händer.
  Min fot ömmade lite igår, men det kunde ha berott på det mycket hårda omband jag fixade av papper och jesustejp. Idag är det bättre, det är bara en punktering, ingen skåra eller något sådant.
  Idag är det bara körövning inplanerat. Ska iväg om en och en halv timme. Men tills dess ska jag äta lite klementiner och dricka te.
  Jag sov längre än vanligt idag och drömde helkonstigt. Det utspelade sig ena sekunden uppe i någon form av Antarktis och i andra på Kökar. Jag flög fram över vägarna (bokstavligt talat) och mittenrännan på grusvägarna var gjord av böcker som var nedtryckta som i en vertikal bokhylla. Ja, ni fattar, liksom jag fattade allting tills jag vaknade och kände mig mest förvirrad.
  Jag är lite irriterad över att hyresvärden inte svarat på ett mail jag skickade om att jag behöver deras IBAN för att kunna betala min hyra. Så månadens hyra är sen och ni kan ju tänka er hur det påverkar en stressapa som jag. Jag blir tvungen att ringa dem och be dem stava ut det. Det är ju hellöjligt att de inte har ordnat problemet de haft med hotmail-adresser.
 
Jag har varken skrivit eller ritat på evigheter, jag har försökte, men det går liksom inte. För att skrivandet ska komma igång så måste nästa bok av "A Song of Ice and Fire"-serien komma ut (eller så läser jag om den) och för att tecknandet ska komma igång så måste jag hitta ny musik. Helt ny musik. Tillsvidare nöjer jag mig med bloggande, serier och dress up games för att få utlopp för min "kreativitet". Dang flabbit...

Pax et Bonum
Erin <3
 

You break my bloody foot, you break my vow of silence

Såå, jag hörde att jag hade en blogg. Tänka sig.
  Örebro är en fin stad, om man bortser från ett pågående gängkrig. Jag känner mig bekväm här, även om jag är lite ensam ibland, men det är självvalt så jag kan inte riktigt klaga heller. Snön ligger kramgo och för jävlig överallt, jag ser harar skutta förbi utanför fönstret i princip varje kväll och jag känner att det enda som behövs nu är en soffa så att jag här någonstans att gosa ner mig när jag inte vill dra datorn till sängen (vilket jag aldrig gör eftersom fläkten skulle explodera...).
  Jag blev godkänd på alla delkurser i den vetenskapliga baskursen, fick t.o.m. VG på två stycken. =) Nu läser jag Psykologi A. Det är en jätteintressant kurs och föreläsaren är underbar, hon påminner om Nahid. En positiv attityd, samma gestikulerande och alltid ett leende på läpparna. Det mesta går på engelska dock och min hjärna hinner inte alltid med i svängarna att översätta och inkoda informationen samtidigt. Men det ska nog gå på något sätt.
  Jag har varit hem två gånger sedan jag flyttade. Över Haunted Halloween och veckan efter då jag skrev hemtenta och så över jullovet såklart. Eller ursäkta "studieuppehållet", heter det ju. Jag tycker om att vara hemma och jag saknar familjen och vännerna, det skulle vara trevligt om någon skulle vilja komma och hälsa på också, men det är förståeligt att det inte är så lockande då det är lite omständigt och kräver att de tar ledigt från allt o.s.v. Jag planerar att fara hem åtminstone över påsk. Antagligen i mars någon gång också.
  Kören går bra! Vi började sjunga igen efter ett juluppehåll och har redan en konsert i mars. Vi håller på och övar in "Anthem", "Eleanor Rigby" och "Come Sunday". Marie sa om ett stycke i Anthem att: "Det är en riktig kioskvältare den där!" och jag håller med henne. Det är en rätt patriotisk sång, men det spelar ingen roll var någonstans i världen man sjunger den för inga namn eller igenkänningstecken ges så man kan stå och mena sitt hemland oavsett vilket land sången från början hyllade. ^^
  Mitt liv är inte världens intressantaste just nu som ni märker. Jag har inget juicy love life att gnälla över eller vältra mig i, jag är inte på fester eller evenemang så jag har inga nya äventyr att skriva om, måhända jag har andra saker att gnälla över, men tvekar om det är lämpligt att skriva om dem här.
  Antar att jag börjar bli vuxen?
  ... Naah.

Jag ser just nu på "Awkward" och dricker te. Eller ja, jag dricker inte te än, men jag är jävligt snål så jag ska strax koka vatten. Idag blev det plättar till middag eftersom äggen hade sitt bäst före datum igår. Jag har lärt mig laga pappas köttfärssås och lagar den ofta och gärna. Den är lite rinnig i paj, men det är värt det.
  Numera ska vi tydligen ha 2 timmar och 45 minuter långa föreläsningar istället för standard 1 timme och 45 minuter. Idag var det från 09:15 till 12:00. Imorgon är det samma visa. Upp och hoppa klockan 07:45. Yay.
  Imorgon ska jag in via SEB med Diktatorn (Nen) och se om jag kan skaffa ett svenskt bankkonto så att jag slipper betala en massa avgifter hela tiden. =P Eller via Nordea. Jag ska diskutera saken med Diktatorn när vi väl är där.
  Jag var till vårdcentralen idag. Inte så mycket av vikt blev sagt eller gjort, jag ska bara få ett prev från psykiatrin någon gång i februari om en ny tid..
  Jag har inte dammsugit sedan jag hade sönder ett glas för ett tag sedan. Jag skulle i veckan låna dammsugare och fixa det, men i slutändan så blev det inte av eftersom jag hade ett nervöst sammanbrott över hundratusen andra saker. Så ikväll så råkade jag stiga smått i det och skulle, ja ni vet, som man gör när man får något löst bara under foten, skrapa av det mot den andra fotens ovansida och där hade vi en glasnål som stack rakt in rätt djupt i foten och det var blod överallt. =P Jag har lindat in foten i papper och jesustejp, så jag lär överleva till imorgon, men damn vad smidig jag är.

Pax et Bonum
Erin <3