Jag är verkligen på konstigt humör idag. Varm och kall på samma gång, kallsvettningar och så suckar jag mycket, som i att det känns spänt i bröstet och jag behöver fylla ut det... Jag har försökt lindra det genom att se på trevliga filmer och rita i min mindfulnessmålarbok, men jag tror ärligt att jag bara har en dålig dag. Kanske det är oväder på gång. Jag skulle faktiskt tycka att det var extremt roligt om det kom världens åskoväder nu bara för att jag känner mig hängig. Runt sommaren brukar det stämma så.
Det är dock sommar i luften, hur jag än känner mig på insidan. Jag har ställt mig på balkongen flera gånger och insupit alla dofter som bärs med vinden. Blommor, gräs, fuktig jord, sommarsötma, grillkol och andra stänk som ger mig minnesglimtar från tidigare sommrar. Det är inte ens minnen, det är mera minnen av känslor och minnen av minnen. Svårt att förklara.
Nene berättade nyligen att du egentligen inte minns en viss händelse utan alltid minns senaste gången du mindes händelsen och därför förvrids de lätt med tiden och återberättande. Men känslor är svåra att minnas fel.
Min kropp känns trött och mitt huvud känns tilltäppt och trögt. Därför kommer det inte något speciellt intelligent ur mig idag, om det nu någonsin riktigt gör det. Idag känner jag mer än jag tänker. Orden flödar mer som i prosa än som i vetenskapliga artiklar eller hemtentor. Kanske jag borde passa på och skriva lite på någon av mina böcker när jag ändå är på så underligt humör?
Om det åskar eller blir oväder inatt så mår jag nog bättre imorgon.
Säkerligen.
Pax et Bonum
Erin <3
