Skiter i rubriken

Ja, idag har inte varit världens bästa dag och jag har en känsla av att imorgon inte heller kommer bli helt strålande. Försöka vara positiv hjälper ju ibland men jag är helt enkelt på pissigt humör och har läst ut alla Muminböckerna. Får lov att läsa om dem för att ha något att fly verkligheten med.
  Tååfe var snäll och kom över med Salmiakki och Koskenkorva Strawberry, men jag kan nog inte använda alkohol för att fly verkligheten alla gånger. Det låter för jävligt när man lägger ord på det också. Så nä, nu får jag lida för mig själv i nyktert tillstånd istället.
  Tyvärr kom en geting in på mitt rum idag så den fick stå ut med mitt dåliga humör och ligger och dör långsamt nu under ett glas. Den var nog döende när jag fick tag på den också, men jag påskyndar naturen lite. Inte nog med att jag är på dåligt humör så hatar jag getingar. Helt rädd för dem är jag inte, men att bli stungen av en känns som att bli smälld med en elektrisk flugsmälla vilket jag är väl medveten om. Så jag vågar inte flytta på den heller till mitt försvar.
  Förlåt lilla geting.

  Orsakerna till mitt usla humör är rätt klara, men själva känslan jag har känner jag tydligt igen som ångest, så det är väl lite ditt och datt som ligger bakom. Egentligen har jag ju svårt för att vara på dåligt humör, därför blir jag ledsen och lättirriterad istället.
  Först och främst så är min klänning framme i Finland. Problemet är att den sitter fast i tullen hos UPS i ett lager och verkar inte röra sig därifrån. Jag mailade han som har hand om mitt paket idag på dagen i hopp om att få lite information om ifall den kommer att röra sig alls under den här veckan. Men jag har inte fått något svar än och jag börjar bli aningen nervös eftersom jag behöver ha den här senast torsdag...
  Annat är att jag failade på bilteori provet i fredags. Jupp, jag failade. Vilket jag inte är van vid. De vanliga frågorna klarade jag av men bildfrågorna tog knäcken på mig. Jag blev helt virrig och visste inte vad jag tittade efter och när jag kände att det hade gått dåligt så gick det ännu sämre...
  Imorgon ska jag göra om det vilket alltså är en av orsakerna till mitt dåliga humör. Jag antar att det kan gå bättre den här gången då jag nu vet hur det går till. Men om jag failar imorgon också så ska jag försöka får ett intyg om min ADHD från vuxenpsykiatrin så att jag kan få specialarrangemang då jag skriver det nästa gång.
  Bilder och tidspress är inte bra när man har hyperaktiva impulser, men jag känner mig verkligen värdelös då jag måste ta till sådana metoder för att klara av ett prov...
  En annan sak som inte heller verkar bra för mitt humör är mitt arbetsschema för sommaren. Jag börjar jobba direkt på måndag om en vecka och hinner alltså inte ta igen mig efter studentfesten och njuta av sommarlovets första vecka med mina vänner. För det andra så jobbar jag över midsommar iår igen vilket iår infaller samma dag som LiLLan fyller 17. Jag missade båda festerna förra året och är inte riktigt på humör för ett sådant arbetsår igen trots att lönen är bättre om jag jobbar så.

Jaja, gnällgnäll. Jag gnäller och gnäller och inget blir gjort, men en sak är säker: efter att jag har skrivit ner mina tankar och känslor så brukar jag känna mig bättre. Det känns lite mer åtkomligt svart på vitt. Och även om det inte är 100% "bra" så mår jag liite bättre.

Pax et Bonum
Erin <3

Dag 24 - Tre bilder från då jag var liten

De här bilderna är från när jag är 2-3 år. =)

Pax et Bonum

Erin <3

Dag 23 - Något jag längtar efter

SOMMAR1!!!11!

Summer

Pax et Bonum

Erin <3

Pax et Bonum

Erin <3

Oskyldigt anklagad

Det känns så orättvist.
  Varför finns de där människorna som mår så äckligt bra och hanterar stress och press på ett moget och eftertänksamt sätt? Och så har vi mig...

Jag suger verkligen på att hantera stress. Men en bra sak med att leva och lära är att man efter ett par tvångsmässiga möten med verkligheten så börjar man inse att saker och ting sällan är så läskiga som de verkar. För det mesta så oroar man sig så mycket över dem att de hinner växa sig oproportionenligt stora och ohanterliga. 

  Av erfarenhet så ser jag ju att jag klarar av det mesta, nog får man skrapade knän och ömma blåmärken i sidorna, men man dog i alla fall inte. Jag menar, jag gör ändå det här för min skull. Innerst inne så är allt jag gör för min egen skull och därför måste jag se imorgon som en utmaning för mig istället för en domstol som jag står oskyldigt anklagad inför. 

  Men som vanligt, så fort som det osar:

Pax et Bonum

Erin <3

Dag 22 - I min handväska

Handväska och handväska... Jag har alltid min axelbandsväska. Well...

Tills jag börjar jobba så bekantade jag mig med tidtabellerna ^^

Passet använder jag som leg när det nu behövs

Kapsylöppnare, man vet ju aldrig...

Mobilladdaren

Burana caps

Extra Fluoxetin om jag oväntad sover hemifrån =)

Pax et Bonum
Erin <3