Balbs var en välsignelse. Vi gjorde inte mer än vanligt, vi shoppade lite, såg på making of-dokumentärer och åt pizza. Men hon var lyhörd på mina sinnesstämningar och var där. Det är världens kliché att säga att en har "världens bästa syster", för det är helt subjektivt. Orsaken till att Balbs är "världens bästa syster" är för att hon och jag växte upp tillsammans, hon känner mig som hon känner sig själv. Vi vet båda var vi kommer ifrån, vi upplever inte saker på samma sätt, men vi kommunicerar det likadant, därför kan vi relatera till varandra på ett sätt som ingen annan kan. Därför är vi också bekväma i varandras sällskap på ett sätt vi inte är med andra. Det finns ingen press, inget skådespel, inga förväntningar, bara ett lugn av att vara nära varandra. Därför är hon för mig "världens bästa syster" helt enkelt för att vi matchar.
Jag mår bättre. Bea hjälpte också och jag är så tacksam för vad de gjort för mig. Medicinerna har börjar verka så smått, men jag är ännu lite out of whack. Jag försöker kontrollera det, men paniken väller upp väldigt lätt, minsta lilla påminnelse får min temperatur att gå i svall. Jag måste fortsätta dock, jag kan inte ge upp nu. Det är inte rättvist mot S eller mot mig själv. Paniken försvårar det dock. Så fort jag försöker tänka på helheten så snurrar allt.
Inatt sov jag på soffan. Det var lättare och jag somnade i god tid. Jag drömde att det föll ett tjockt lager snö. Nu i maj. Det var frustrerande och skrämmande.
Idag kom det två hagelskurar innan klockan 13. Nu gick det över till snö.
No comments:
Post a Comment