Vem ska hjälpa Erin?

Idag har inte varit någon bra dag. Inte alls. Jag har sovit extremt dåligt och det har definitivt färgat av sig på mitt humör.

Det är hösten och hotet om mörker och kyla som skrämmer mig. Inget konkret hot, bara en känsla av att flyta mitt ute på havet en månlös natt. Det är något i tystnaden som omger mig och mina tankar som ger mig orolig sömn och rastlösa kvällar. Ibland finner jag mig själv på gränsen till tårar utan någon anledning, varken känslomässig eller baserad på omständigheterna. Det är bara en bottenlös känsla av tomhet som får mig att frukta att marken under mina fötter när som helst kommer att ge vika för ett svart hål. Minsta lilla ord, minsta knuff kan få mig att falla isär just nu och jag känner att jag behöver få ut det annars kommer det brista för mig ändå vid en tidpunktframöver jag själv inte valt.
  Jag vet inte vad jag kan göra. Frisk luft har inte hjälpt, att äta på regelbundna tider har inte hjälpt, att ta en promenad har inte hjälpt, att prata med någon har inte hjälpt. Vad kan hjälpa mig nu? Jag vet redan vad jag vill höra, men jag behöver höra det från någon annan än mig själv.
  Hur kan det vara att ju äldre jag blivit, desto ensammare har jag blivit och desto mindre tankar har jag? För det mesta känns det som om mitt huvud är fullständigt tomt. Hur kan jag efter 2 år av studier i mänskligt beteende bara ha mindre och mindre att fundera över? När förlorade jag mina tankar? När förlorade jag min förmågan att skaffa nya vänner?
 Jag önskar så innerligt att jag kunde skylla allt på någon annan än mig själv.