Wasabias

Åland var supermysigt. Lite dåligt väder dock, så jag var inne med systersonen mest hela tiden. LiLLan var så glad att just under de dagar som jag kom på besök var de dagar då han började kommunicera mer än han någonsin gjort. Han log och skrattade och sa mycket tydligt "GÖ!" och "GU!". Ingen aning om vad det betyder, men det lät mycket bestämt och det är ju alltid bra.
  Jag låg en hel kväll med honom i famnen och sov tillsammans. Mamm tog bild och han var så lugn och nöjd i min famn.
  Jag och Klimpen (Skrållan kalla sig själv Klimpen på nätet, so who am I to challenge her?) satt också uppe mellan 1 och 3 en natt och pratade om allt möjligt. Om hennes skola, om hennes vänner, om mina misstag som storasyster och hur mycket jag älskar och bryr mig om henne och Lion egentligen, bara det att jag har svårt att visa det. Jag tror hon förstod. Hon är ju snart 12. Jag minns mig själv i den åldern. Jag hade så mycket vuxna tankar och hade större förståelse för min omgivning än jag kanske minns. Så kanske det är dags att sluta se på mina småsyskon som... ja, "små"-syskon. Kanske dags att uppgradera dem till bara "syskon".
  Det var en fin påskhelg.

Nu är jag hemma i Örebro igen. Reste hem igår framåt kvällen och hade turen att ha sällskap av Macko hela vägen. Hela båtresan, bussresan och det visade sig att vi t.o.m. tog samma tåg. Han till Eskilstuna och jag till Örebro. Allting var försenat dock då en kabel gått av mellan Sigtuna och Stockholm så i princip alla tåg var försenade eller t.o.m. inställda. Jag hade tur att komma hem iaf.

Idag skrev jag och min grupp ihop ett diskussionsunderlag till seminariumet på fredag, försökte hålla mig vaken, men av någon orsak (fucked up dygnsrytm, dammit familia) så somnade jag och sov mellan 15 och 18. ^^
  Sedan gick jag till ICA Maxi och köpte sushi för att få lite frisk luft mest. Jag kom ihåg att jag testat lite wasabi tidigare och gillat stinget, men... Well, jag var nog lite biased av det trevliga wasabiminnet och tog alldeles för mycket den här gången och jag höll på att storkna. Det kändes som om det kom ut genom näsan och sköt igenom hjärnan genom bakhuvudet och klöv ett hål i min verklighet. Whew, det pirrar fortfarande i min occipitallob. Kanske jag blir blind eller något...

Så, inget mer wasabias. Aldrig mer wasabi. Kom ihåg det, allihopa. Stoppa mig om jag försöker.

Ok? Ok...

Dricker jordgubbste och hämtar mig med något skräckspel. Hellre jumscares än tungbomb.

Nå, jag är hemma i Örebro och jag är redo för vår!

Pax et Bonum
Erin <3