För jag har en längtan, en tanke och en mening och inget kan hindra den att nå till horisonten!

Tänk vad tiden har gått.
  Om några månader är jag student.

Jag kommer ihåg i början av min lussetid då jag var på väg till en matte lektion. Två abiturienter tog skyndsamt av sig sina ytterkläder och började röra sig åt samma håll.
  "Nej, det tycker jag inte! Jag menar, de här tre åren har ju varit ett helvete, men jag ångrar det ju inte en gång!"
  Sedan försvann de snabbt uppför trapporna till tredje våningen.
  Varför jag lade det på minnet vet jag inte helt säkert. Kanske jag innerst inne skapade min inställning till lusse genom vad hon sa. Jag insåg då att det är just så som min lussetid kommer att se ut. Den kommer vara ett helvete på vissa ställen, men jag kommer aldrig att ångra att jag började.
  Nu när jag ser tillbaka på det så är jag t.o.m. tacksam för att jag hörde den där meningen i förbifarten. För det går att än idag då jag har det svårt och jobbigt så inser jag att i slutändan så har det varit värt det.
  Mitt liv genom lusse har varit krångligt, jobbigt, ostadigt, omvälvande, krävande och alldeles fantastiskt!
  Jag har mött de mest underbara och intressanta personligheter både innanför lusses väggar och utanför läroverket.
  Eifos, Alane, Cap't, Junsui, Nene, Noémi, Sandra, Tååfe, FaQed, Bror, Shafranov, Hanna, Pirkka, Sointu, Amie, Drickard, Krigis, Donken, Regnbågsführern, Eva, Annika, Milis, Tomas, Filia, Lindfors (som jag ifs kände från förr), Wirtanen, Julia, Janina, Bella, Rei, Uttern, Arekku, Com. Shrimp, Fredrik, Mördarsnigeln, Hellsten, Maja, Zombie, Jash, Miskus, Moa, Zache o.s.v.
  Så många människor...
  Och ändå så går livet vidare och jag befinner mig i ett slutet av ett livsskede och ska snart påbörja ett nytt, som kommer att ta ännu längre tid. Att finna mig själv i samhället.
  Eller ja, jag ska ju gå på universitet också. Men jag ska spara upp ett kapital först!
  Snart anses jag vara vuxen. Kanske t.o.m. i mina egna ögon.
  Men jag tänker inte sträva efter att bli vuxen. Jag tänker nog fortsätta vara lika löjlig som alltid. Men jag lär upptäcka att ansvaret växer sakta men säkert. Snart så sitter jag väl i en sunkig etta och försöker installera en tvättmaskin, har kuddar från Indiska, doftljus, en mikråvågsugn, går på yoga, jobbar deltid på ett snabbköp etc.
  Nej huiih!
  Livet börjar inte då jag blir vuxen, det började för lääänge länge sen och nu ska jag bara ta med vad jag har lärt mig i bagaget och storma in i vuxenvärlden med blinkande lampor, viftande fanor och en pompös blåsorkester i bakgrunden.
  Fast jag ska först se klart alla 645 avsnitt av "Detective Conan" och äta glass direkt ur bunken med mina mystofflor i form av tassar på.

Det var i Varadero jag mötte Don Quixote
Jag kom från Las Americas, Du Ponts berömda slott
Det ligger där på udden, en pärla i Karibien
med Mexikansa Golfens gröna vatten under slottets altan
Och i biblioteket hänger ännu tavlorna av hustru och barn


Dom kom där, mitt i parken, i Kubas sammetsnatt
Den stolte Don Quixote och Sancho med sin hatt
Dom tog mig ner till havet, dom pekade mot fjärran,
Och Don Quixote sa': "Där, under stjärnan, ligger Miami Beach
Där står den största väderkvarn som finns, i afton rider jag dit


Och jag rider framåt, jag rider över havet
Jag rider med vindarna som blåser över vattnet
För jag har en längtan, en tanke och en mening
Och inget kan hindra dem att nå till horisonten!


Jag slåss mot väderkvarnar för det är min passion
Ju större desto bättre, de utvecklar mitt mod
Folk tror att jag är galen, en rest från det förgångna
Men se på dom som klagar hur de flaxar i sin hållningslöshet!
Dom liknar gamla nötta, trötta kvarnar. Såna rider jag ner!


För jag rider framåt, jag rider över havet
Jag rider med vindarna som blåser över vattnet
För jag har en längtan, en tanke och en mening
Och inget kan hindra den att nå till horisonten!

~ Björn Afzelius



Pax et Bonum
Erin <3