I fredags var jag på äventyr i Eckerö Torp med mina trogna enhörningar Pirkka, Zache, LiLLan och Tååfe. Vi såg på Supernatural och hade det riktigt mysigt.
Dagen efter var det lagom mysigt, iaf, för mig som upplevde en baksmälla jag inte haft maken till sedan första fyllan på Jäger och Battery.
Tequila. Dangerous stuff.
Well, jag mådde pyton hela dagen, men mådde lite bättre då det hände något spännande lite då och då, som när vi såg regnbågar och vi nästan orsakade en bilolycka i Pålsböle på väg hem i Tååfes Fiesta.
Men de där regnbågarna...
Vi körde i Hammarland och plötsligt börjar Zache och LiLLan apa sig över en regnbåge som lyste så starkt att man såg alla färgerna. Vilket i sig är ganska fantastiskt. Vi andra hann inte riktigt se den, men så började Zache prata om någon bekant till honom som var övertygad om att man kunde komma till regnbågens ände, vilket alla i Fiestan hävdade var totalomöjligt under skrattsalvor.
Dem fick vi äta upp!
Helt plötsligt kör vi runt en krök och alla i bilen tystnar för en halv sekund sedan bryter en kakafoni av hänförda tjut ut i både bak- och framsätet. Tååfe kör till sidan av vägen och stannar.
Det är en dubbel regnbåge! Den yttre är ganska svag som vanliga regnbågar, men den inre är i princip självlysande, rent onaturligt stark. Men sedan utbrister Tååfe: "DEN GÅR HELA VÄGEN NER!!". Jag upptäcker samma sak ungefär samtidigt; regnbågen vi ser fortsätter ner förbi trädens toppar och ner på fältet. Den syns vagt i luften som en tyllgardin av färger, men den syns. LiLLan och de andra kastar sig framåt och börjar skrika "OHMYGODOHMYGODOHMYGOD! OOOOH... MYYYYY... GOOOOOOOOOD!!!"
Vi hade hittat regnbågens slut!
Eller början. Vilket det än var så var det så hänförande att jag totalt glömde bort mina kräkreflexer.
Mitt framför ögonen på oss försvinner den sedan långsamt innan vi hinner sätta igång motorn och köra dit.
Men detta blev ett minne för livet.
Pax et Bonum
Erin <3
No comments:
Post a Comment