Sommarnätter

Folk har klagat på att jag inte upprätthåller denna blogg såsom jag bör. Sanningen är den att det inte händer så mycket intressant i mitt liv fortfarande, därför finns det heller inte så mycket att skriva om.
  Fåren är utsläppta och bräker mellan 4 på morgonen och 23 på natten =P, blommorna har slagit ut, det första sommaråskvädret har dragit över oss och luften över asfalten längsmed Getavägen dallrar vissa dagar.
  Just idag har varit en äckligt varm dag. Jag bestämde mig för att inte gå på promenad idag eftersom jag skulle ha blivit uttorkad och vimsig och inte kunnat ånga på som vanligt. Nu senare på kvällen blir det svalare och skuggorna blir större så jag planerar att gå nu snart istället. För att kompensera för att skippa min dagliga bensträckare så klippte jag största delen av gräsmattan (runt hela huset alltså, inte bara på framsidan). Mamm stod och krafsade i rabatterna under tiden. Det var varmt och jag skar mig på nyponbuskarna, men samtidigt är det rätt kul att se resultat av sitt arbete så tydligt.
  På söndag beger jag mig tillbaka till min post som hamnkapten. Hoppeligen så är Smith vid god hälsa och vigör, vi har en hel den att uträtta i år. God nyhet i år är att jag slipper sälja genomfartsbiljetter (hela vägen från Långnäs till Galtby), så nu kan inte turisterna bråka med mig om det priset! Dålig nyhet i år är att priset för en personbil tur/retur är 30 € under högsäsongen. Jag kommer få såååå mycket skit för det!

Igårkväll var en fin natt.
  Jag gick ut för att jag såg älvdimma utanför fönstret och det är alltid omöjligt för mig att hålla mig borta från det. Jag vet inte vad andra tycker att "älvdimma" är, men i min värld är det när dimman lägger sig i sänkor på ängar som i ett kärl och rör sig mycket stilla, men ändå tydligt, som om något rör sig där inne. Jag stod och såg in i diset bakom huset en stund och bestämde mig just för att gå in då en fladdermus dök ner ovanför mitt huvud. Första fladdermusen för i år. Jag bestämde mig för att jag ville se åtminstone en till och stannade ute i alla fall. Plötsligt hade dimman rest sig från ängen och glidit in över äppelträden och mommos gamla jordgubbsland. Luften fick en rökig, tjock smak som fyllde mina lungor. Jag kunde se hur Sally och Jolie jagade varandra mellan vinbärsbuskarna och fåren höll på att böka sig till ro i hagen som vätter mot vägen. Men allt detta skedde i ett blåvitt dis. Jag sökte mig in i dimman och kände hur jag försvann samtidigt som jag förlorade husets okraröda färg ur sikte. Det var på något sätt lite skrämmande men samtidigt lugnande. Ingen kunde se mig, jag kunde inte se någon. Det var bara jag, gräset och dimman. Och så Jolie som tassade efter mig.
  Väl inomhus igen kunde jag krypa ner under mitt svala täcke och känna den fuktiga doften från sommaren utanför leta sig in genom fönstret.
  Sommaren är äntligen här.

Pax et Bonum
Erin <3