Jag är oförsiktig en enda sekund och släpper in Pyshen. Jag hinner knappt reagera på hur otroligt snabbt och villigt katten slinker in med Jaques hack i häl. Katten sitter hukande på mattan emedan jag försöker locka in de andra katterna. Attempt failed. Jolie och Cherie är fortfarande ute och härjar.
Jag stänger dörren och hör till min förvåning att Pyshen morrar på Jaques. Det händer inte så ofta, Pyshen är ganska mjäkig av sig... Så jag går närmare och så ligger det en skräckslagen, fet sork på tamburmattan. Den smiter en knapp sekund, och mitt hjärta hoppar över ett slag, men fångas enkelt in av Pyshen igen medan Jaques lurar runt honom.
Bara en sak att göra! Medan katterna fräser på varandra så hinner jag skutta ut i köket och drar åt mig hushållspapper. Jag hoppas för min hälsas skull att sorken inte är tillräckligt levande för att kunna bitas, sedan ger jag mig in i jakten. Katterna jagar ifatt sorken om vartannat och den kilar iväg så snabbt den kan men fångas in och slängs med om och om igen. Sedan fräser katterna på varandra igen och morrar lite. Själv dansar jag runt bordet och försöker hitta en öppning. Antingen så är de för långt in under bordet för att jag smidigt ska få tag på dem eller så är de mitt uppe i att slåss om saken. Men i ett skede så har Jaques den mellan tassarna och Pyshen drar sig undan för en kort sekund. Sorkjäveln lever nätt och jämt, men jag har inte tid att tycka synd om gnagare. Jag passar på att med stor skicklighet gripa tag i sorkens svans med hushållspapper när Jaques släpper taget aningen och ger mig en öppning. Jag blev tvungen att fräsa på honom för att han försöker dra iväg med den i munnen och försök ni hålla fast i en sorksvans med hushållspapper om en katt med Jaques huggtänder får grepp i hullet. Han drar sig undan förskräckt när matte fräser åt honom.
Segern blev min!
Jag bär sorken, som hänger slappt rakt ner, ut i hallen och har både Jaques och Pyshen lurande runt benen. Min medfödda intuituion sa mig att om jag försökte göra mig av med deras byte så skulle det mycket väl kunna hända att de får in den igen. Situationen krävde lite list och kunskap om katters natur. De är helt enkelt inte speciellt smarta när de är uppvuxna i människors hem. Jag slänger iväg en musleksak som piper och helt utan att fatta vad som pågår så far båda katterna iväg som torpeder efter den. De petar på den och är aningen förvirrade. Men det innebär att de är borta i förvirring tillräckligt länge för att jag ska hinna kasta ut den halvdöda sorksaten i natten. Där möts den av en hjärteglad Cherie som tar den i munnen och försvinner i natten.
Den blir iaf oppäten i en mera passande miljö...
Vilka äventyr man får vara med om här i Tärnebolstad.
Pax et Bonum
Erin <3
No comments:
Post a Comment