Tangled

Usch, att dygna är aldrig bra, speciellt inte ifall det är ofrivilligt... Det gör mig så överkänslig.
  Nu har jag varit vaken i över 30 timmar och jag är alldeles gråtmild och stressad över småsaker.
  Jag behöver städa mitt rum, men jag orkar inte och jag vet inte var jag ska börja. Jag borde fixa naglarna och vaxa benen o.dyl. men har ingen motivation eller ork just nu. Jag behöver be Ålandstrafiken om ett extra kompendie för maskinen så att jag kan fräsha upp minnet lite. Sedan måste hela huset städas, men jag är värdelös på att städa. Så är det genrep och allt tjotaheiti på fredag och jag måste ha klänningen här då och jag vet inte just nu vad som pågår och om den kommer imorgon eller på torsdag ellerjagvetintevad. På måndag nästa vecka börjar jag jobba i Långnäs igen och jag är väldigt osäker på allt och känner mig illa till mods i största allmänhet.
  Jag behöver verkligen sova nu, men jag är så rädd för att när jag väl lägger mig ner för att försöka somna så kommer det inte att gå som det gjorde förra natten. Trots att jag tog Melatonin och låg på spikmattan och gjorde avslappningsövningar så kunde jag inte sova.
  Nu vill Skrållan dessutom ha min dator för att se på "Tangled" som jag faktiskt lovat henne i några dagar och jag har egentligen ingen vettig anledning att säga nej.
  Jag borde bara gå och lägga mig och sova bort den här hemska känslan av fullständig apati, desperation, värdelöshet och besvikelse.

Pax et Bonum
Erin <3