Ångest, definition

Ordet ångest kan förknippas med ordet ånger liksom upplevelsen ångest. Jag ska definiera min ångest bara för att irritera folk.

Om man har ångrat något kan man uppleva en känsla av förlamning. Man känner att man inte kan gå tillbaka då det redan är gjort, men man kan inte heller röra sig framåt då rädslan för konsekvenserna är för stor. Man står och trampar på stället och vet inte vart man ska ta vägen och försöker i ett desperat försök att få bort känslan hålla för öronen, blunda och tränga bort det utan större framgång.

Ångest fungerar på samma sätt. Men ångern är av annan sort. Inom kategorin "ångest" kan man känna andra olustiga känslor som rädsla, frustration, sorg, ilska, panik, stress m.m. När du har ångest så ångrar du inte alltid något du gjort, utan vad du är. Du ångrar din sorg, din oförmåga, din personlighet, ditt sätt, dina känslor, din tillvaro... Du ångrar ditt liv. Du känner en sådan ånger över ditt liv att du helt enkelt stannar upp. Du stirrar rakt fram men ser ingenting. Man famlar efter en mening, ett sätt att gottgöra den du är, utan att åstadkomma något annat än att öka ångesten och falla handlöst framlänges.

Den värsta ångesten jag har haft har drabbat mig utan anledning. Ångesten har plötsligt infunnit sig och kramar om i bröstet och får tillvaron att spinna runt i otrolig hastighet. Vad har jag gjort? Varför är jag ledsen? Vad har hänt? Varför kommer det nu? Vad ska jag göra? Frustration över att jag inte förstår varför jag har ångest leder till mera ångest och ångesten leder till rädsla och självförakt.

När du plötsligt inser att ångesten kan komma utan anledning så blir du så rädd för den att rädslan i sig framkallar ångesten. Igen och igen och igen...

Har jag ångest så förlorar jag kontrollen över mina emotioner och tankar. Allting snurrar runt i fragment och jag kan inte greppa tag i tankarna för att tänka igenom dem, de stannar bara tillräckligt länge för att öka ångesten och förvirringen och lämnar inte rum för eftertanke och självtröst.

Att trösta mig när jag har ångest är dödfött om man inte känner till hur jag fungerar. Man kan avleda min uppmärksamhet om man hittar på något jag verkligen uppskattar, eskapism that is, men att trösta mig... Jag tror aldrig någon riktigt lyckats, med undantag för mamma.

Sömn får bort allt. Men när ångesten kommer på eftermiddagen finns det inte så mycket jag kan göra då jag vägrar sova på dagarna eftersom jag redan har sömnproblem som det är.

Ångest är inte att vara ledsen. Ångest är inte bara sådär att begripa. Har du inte haft ångest kan du inte veta hur det känns eftersom det är olika. Har du ångest så behöver du inte ha läst det här för att förstå någonting.

Pax et Bonum
Erin <3