Häggen slog ut idag. På väg hem från uni efter ännu ett slag med C-uppsatsen så slog doften mig så hårt att jag var tvungen att stanna. Många fina minnen associeras med just häggen. Det fick mig att le stort och dra djupa andetag medan jag lät minnena komma och gå. Jag fortsatte ta djupa andetag när jag slutligen fick för mig att fortsätta hemåt. Det blir bättre. Sommaren har inte glömt oss, den är bara lite sen just i år. Snart sitter den på broräcket och spelar en helt ny sommarvisa.
No comments:
Post a Comment